Folk ryser när de hör ordet ”lydnad” men när det finns ett Enda Behov – Gud själv – är det inte längre något problem, vare sig känslomässigt eller teologiskt. Naturligtvis är det gott att vara lojal mot det Enda behovet, hur man nu än uttrycker denna lydnad. I en sura i Koranen diskuteras om de kristna och judarna lyder någon annan än Gud. Risken finns ju alltid att en ordning för lydnad av det Enda Behovet skapar en parallell auktoritet som åtlyds enligt protokoll. Diskussionen leder i bästa fall till att bestämt flytta bort den ”avgud” som uppstått och lugnt säga: det finns ingen gud utom Gud.
