Vad är kristen kamp?

Feminiseringen av kristendomen

Om man går till vilken kyrka som helst ser vi hur få män och hur dominerande många kvinnorna är där. Det är idag ett almänt känt fenomen att männen inte känner sig hemma i dagens kristna kyrkor. Se t ex Podles och Murrow. Det beror på många orsaker och alla handlar om vår kunskap om vad kristendom är i sin kärna.

Kristendom är innehållet i det Jesus lär oss genom sitt liv och sina ord, särskilt bönen Fader vår. Kristendom är underkastelse under den Allsmäktige och den Allälskande Gud som Jesus kallar Fadern. Det är inte en intim vänskap eller intim relation till en man som älskar oss. Sålänge kristendomen görs till en Jesusrelation av intimitet och personlig kärlek kommer endast kvinnor att vara intresserade och den Gud apostlarna trodde på kommer att försvinna. Den kärlek det handlar om är att Fadern befallt oss leva i sanning, som Johannes skriver i sitt andra brev. Kärlek är inte en stämning eller tillstånd utan att leva som Fadern befaller.

Apostlarna kring Jesus var män som i fruktan och respekt upptäckte den kärleksfulla Herre som är Gud. Det var kraftgärningar hos Jesus som visade dem vem Gud var. I den afrikanska väckelsen i våra dagar finns många av dessa äkta element kvar och därför ökar kristendomen mest just i Afrika och tredje världen där feminiseringen inte gått särskilt lång.

Den efeminiserande tendensen glömmer vad Faderns kärlek består i. Kärlek är det som Johannes talar om i sina brev: att leva i den sanning Fadern befaller oss att leva. Att följa Hans bud såsom den ende Gudens bud. Johannes säger ingenting om intim känsla eller en relation av omsorg, något som alla kvinnor redan fått av Skaparen och något som alla familjer skapas genom. Guds barn blir vi först när vi uppfattar Faderns karaktär av alltings Ägare och alla buds Givare.

Fader vår på riktigt

Jesus gav oss en bön. Den står alltså i centrum för vårt liv, ska användas av oss hela vår vakna tid för att få rätt riktning och ge rätt svar. Den är inte ett alternativ till alla andra böner vi lärt oss, den är central.

Om vi ser på bönens innehåll kan vi strax märka hur den faller isär i två delar, den första delen om Gud, den andra delen om människans situation.

Del 1

Fader vår

Herren är en fader, men det beyder inte att vi kan reducera Honom genom en intimitet eller en bortskämd relation som vi alltför ofta har till våra biologiska fäder.

Som är i himlen

Herren är Evig. Han är inte som oss, inte temporell, inte finit. Därför är fruktan den naturligaste reaktionen för oss. Hans kärlek visar sig men fruktan kommer först. Fruktan innebär att Han äger oss och vi måste underkasta oss. Den som finner fel i denna erfarenhet gör gärna Gud till en snäll pappa istället.

Helgat varde ditt namn

Hans Namn är oändligt och måste lovprisas om vi har rätt relation till Herren. Det är inte ett mänskligt namn, alltså en kombination av fonem och morfem. Många tror att Guds namn är Jesus. Men Guds heliga Namn är något helt annat. Det är ofattligt heligt och i bävan säger vi det om vi alls förstår vad det handlar om. Lovprisan i fruktan och oändlig tacksamhet är Namnets dimension i vårt dagliga liv.

Tillkomme ditt rike

Det betyder inte en allmän längtan till ett liv efter döden utan att Herren påbjuder något. Vi ska lovprisa Hans namn och påbjuda Hans rike, nu och varje dag. Det innebär förväntan och kritik. Det innebär vägran och kamp. Det innebär teokrati och inte någon annan form av sekulär samhällsmodell. Rike är inte en metafor för tillstånd utan en politisk, ekonomisk och geografisk term. Jesus frågar ofta vem som är med och vem som är emot. Om rike var en metafor för tillstånd senare blir det ointressant att fråga så. För varje dag vi ser solen gå upp ska vi påbjuda och förvänta Guds rike och se vilka som är med och vilka som är emot – och vilka som velar mitt emellan och varken är kalla eller varma.

Ske din vilja såsom i Himlen så också på jorden

Herrens vilja är inte våra viljeakter. Alla som tror sig inspirerade av helig Ande är alltid vaga och spekulativa. Så fungerar inte Guds vilja. Herren är allmakten, Han är allvis och helt dominerande i varje stund. Det är hans vilja som sker och vi kan endast lovprisa och helt underkasta oss. Han ger oss en känsla av fritt val för att i sin barmhärtighet låta oss se Hans vilja i aktion. Vad som än sker faller vi ner inför hans Namn och säger: ske din vilja. Det handlar inte om inspirerade tolkningar och mänskliga företag.

Del 2

Vårt dagliga bröd giv oss idag

Allt vi ser är Hans. Alla goda tecken, mat, sömn, djur och växter, möjligheter att utvinna näring ur jorden, är Hans välsignelser. Det är inte mänskliga företag utan gåvor i olika former. Meningen är hela tiden att vi faller ned i underkastelse och lovprisning, först i andra hand kommer vår mättnad och våra sinnens tillfredsställelser, som är ytterligare gåvor, liv i överflöd. Detsamma gäller sex och social samvaro, de är goda gåvor rakt igenom men till för att vända sig till Herren för lovprisning. Du kan aldrig missbruka mat, sex och samvaro om du vet att Han skänker dem för ett liv i överflöd.

Förlåt oss våra skulder såsom vi förlåter dem oss skyldiga äro

Det handlar inte om att vi kan vara goda. Vem är god utom Gud? säger Jesus och påstår inte ens att han själv är god. Det finns ingen dygd i detta, inte något kärleksbud som vi kan följa. Det handlar om Guds barmhärtighet, om Herrens förbarmande över sina skapelser. Vi kan inte härma Gud och förlåta såsom Han. Vi kan däremot varje dag be om Hans förbarmande och intyga att Han är allförbarmaren som ständigt tar hand om oss på det sätt Han finner för gott. Det finns en absolut bjudande aspekt här som kommer bort om vi tror att vi samarbetar med Gud och hjälper honom förlåta alla som gör misstag och vänder sig från Herrens väg. Det är Herren och ingen annan som förbarmar sig över alla som gör felsteg och vi intygar detta i bönen.

Inled oss inte i frestelse utan fräls oss från det onda

Gud kan fresta oss till döds och Gud kan frälsa oss. Det är efter Hans behag alla händelser i mitt liv sker och jag kan inte påverka dessa förlopp utan endast försöka handla efter Guds vilja. Jesus beskriver ofta dårskapen i att försöka påverka eller lura livets Ägare. Däremot kan du inse och förstå hur fullständigt beroende du är av Honom och Hans vilja och handla därefter. Bönen betyder att du bekänner detta och betygar din hållning av att vara underkastad, inte någon psykologisk eller moralisk förhandling med Gud eller inbjudan till Gud att vara intim och personlig med dig själv. Hans allförbarmande bygger på att Han inte är förhandlingsbar. Han är istället allmakt och fullkomlig kärlek, närmare dig än något annat.

…………

Avslutande kan vi säga att den första delen är den centrala och den andra delen följer av den första. Under seklerna har den andra delen vållat åtskilliga bekymmer tolkningsmässigt, eftersom den är lättare att ”humanisera”. Ser man den första delen som central blir det enklare. Gud är också ytterligt enkel i sin allvetande allmakt.

Kvinnan

På frågan vad en kvinna är i relation till mannen kan man svara: hon är inte man och ska inte försöka leva som man. Hon kan leva som man hela sitt liv men Guds vilja är att hon ska vara kvinna. Hon bör därför underkasta sig helt och hållet denna Guds vilja för då når hon kvinnans frihet. På alla andra sätt ökar slaveriet.

Typiskt för en kvinna är omsorg. Naturligtvis har varje kvinna en levande potentiell personlighet som hon ska utveckla under sitt liv. Men detta får inte ersätta den starka identifikationen med att vara kvinna inför Gud. Bara inför Gud kan hon förverkliga sig så som hon ska vara.

Kontrasten till män är stor. Män kan inte utveckla omsorg. De utvecklar ansvar men inte omsorg. Män är barn och endast en varelse kan utveckla omsorg för barn: kvinnan. Män kan växa upp och ta ansvar men de slutar aldrig vara barn som behöver kvinnans omsorg. Män ska underkasta sig helt och hållet Gud men behöver enligt Guds vilja alltid omsorg från kvinnan.

Kvinnan är Guds närmaste medarbetare, den vackraste varelsen i skapelsen. John Milton skrev:

O kvinna, krona uti skapelsen,
du ensam äger uti ljuv förening
allt ädelt, heligt och allt gudaskönt
som tanken tänker och
som ögat skådar
ibland Guds verk.

Men när en kvinna luras av otrogna ideologier och försöker vara män eller neutrala sekulära varelser, jahilia, går allting fel och hon hamnar i olika grader av elände. Subkulturer uppstår i detta elände, etablerar sig kulturellt,  och det är svårt att återvända till en trogen form av kvinna. Det behövs en stark och god teologi för det och ett starkt gemensamt minne.

Mannen är ansvarstagande i full underkastelse. Det betyder att bejaka kvinnans attraktion och nästan tillbe denna. Den skönhet Gud lägger i kvinnans kropp kan utan vidare tillbes av en underkastad man eftersom det är Guds verk. Han kan till sista andetaget dyrka denna skönhet och prisa den känsla som kvinnans kropp skänker den betraktande mannen. Det är ingen ungdomlig passion som sedan går över. Det är en fundamental organisk och gudomlig läggning som mannen ska bejaka. Därför kan paradiset med fördel skildras för män i termer av denna attraktion och denna objektiva skönhet. Guds medarbetare är skönheten inkarnerad.

Kvinnan ser inte mannen som i första hand skön. Hon söker en man som tar ansvar. När hon finner en sådan underkastar hon sig Guds vilja. Denna vilja gör det naturligt att vilja ge sin skönhet åt mannen och bereda honom njutning. Detta vet alla kvinnor innerst inne men sekulär ideologi gör att de skäms för att erkänna det. Bakom all pornografi ligger ett utnyttjande av dessa från början gudomliga funktioner mellan man och kvinna. Felet är ett strukturellt felaktigt samhälle, inte den njutning mannen alltid känner inför kvinnan. Men kvinnan ska underkasta sig Guds vilja och ge både skönhet, njutning och omsorg till mannen och familjen hon skapar med honom.

Utan kvinnan är mannen förlorad och hamnar i elände. Den ensamme mannen är en sekulär myt som döljer elände. Kroppens teologi, såsom JPII utvecklar den, bygger på att mannen inte kan leva gott utan en kvinna, mannen ska inte vara ensam. Även om man vi hög ålder inte praktiserar fysisk sex finns fortfarande samma beroende av kvinnans skönhet och omsorg. Mannens öga är skapat för uppskattande av kvinnan skönhet och omsorg. Hans kropp är skapad för gemenskap. Många eremiter vittnar om den centrala plats kvinnan intar i det inre livet, även i den totala ensamheten.

En teokratisk syn på livet sätter kvinnan i centrum. Det handlar då inte längre om demokrati eller ideologi om likvärdighet eller lika rättigheter. Det handlar om en sund ordning där kvinnans värde är oändligt, hennes skönhet och omsorg är Guds vilja för mannen. Ett sådant värde får aldrig kvinnan i en sekulär värld.

Att möta islamism med relativism?

Enligt kristet tänkande är våld oförenligt med Guds natur. Våld är också oförenligt med den mänskliga själens natur. Gud finner inte nöje i oskyldiga människors blod. Att inte handla förnuftigt är emot Guds natur. Tro föds av själen, inte av kroppen. Den som vill leda någon annan till tro måste kunna prata väl, resonera klokt, utan våld och utan tvång. För att överbevisa en förnuftig själ behöver man inte en stark arm eller vapen av några slag, man behöver inte hota med döden.

Säger vem?

Ja inte relativisterna eller agnostikerna som dominerar media i väst. De har inget försvar för kristendomen för de har ingen kristendom. Istället vill många av dem ha en tolerant och diversifierad debatt. Om vad då? Om inte Guds natur och själens natur står i centrum för samtalet betyder det ju ingenting för en islamist. En sofistikerad relativistisk tolerans har ingen tro vare sig på Gud eller på en förnuftig själ skapad av en förnuftig Gud. Så vad ska den agnostiska och relativistiska debatten handla om?

Ska den handla om agnostiska värden? Värdet “jag vet faktiskt inte”? Värdet “det finns väl ingen sanning med stort S”? Oj vilken debatt. Vilket försvar för väst. Vilken seriös inställning till oskyldiga lemlästade människor som dödas som en följd av en viss teologi. Den teologi som påven B16 talar om i sitt Regensburgtal. Vad går den teologin ut på?

Några preliminära punkter:

1 Gud är absolut transcendent i meningen att Hans vilja inte är bunden av någon mänsklig kategori. Förnuft är en sådan kategori.

2. Gud är inte bunden av sitt eget ord. Han kan när som helst ändra på en utsaga han givit.

3. Gud är inte tvingad att uppenbara sanningen för människan. Om Gud vill kan han påbjuda avgudadyrkan, dvs. en lögn enligt Hans eget tänkande.

En teologi av detta utseende kan ha stor militär makt och effektivt organiserade militanta män och kvinnor. Det är läget idag. Kan agnostiker och relativister säga något över huvud taget till dem? Inbjuda till en multikulti-debatt? Vem kommer till den när den anordnas av folk som varken tror på Gud eller på människans förmåga att har sanna eller falska föreställningar om Gud och den mänskliga själen, om universella värden och en överordnad vilja för människan och världen?

Kristen jihad enligt påven B16

Sju kristna kyrkor har attackerats av militanta palestinier på Västbanken. Två av kyrkorna är förstörda. I Somalia sköts en äldre nunna ner av islamister. Radikala islamister har från en rad länder uppmanat till dagar av vrede och till jakt på påven Benedikt XVI Från Malaysia till Turkiet har muslimska politiker fördömt påven och funnit hans ursäkt otillräcklig.

Allt detta är reaktioner på talet i Regensburg, där påven citerar en 600 år gammal dialog om vilka föreställningar om Gud som är förnuftiga och inte. Liknande reaktiner kom förra hösten inför de teckningar av Muhammed som publicerades i Danmark och senare i andra europeiska tidningar.Dessa tidningar försvarade publiceringen. Men Vatikanen fördömde den och idag fördömer en del danska tidningar påvens uttalanden i Regensburg. Reaktionen är alltså diversifierad. Väst är definitionsmässigt inte en monolitisk storhet med samma uppfatting om allt. Vänsterorienterade journalister har inte samma uppfattning som sina högerorienterade kolleger. Och vice versa. Alla katoliker, inte ens alla tyska katoliker, identifierar sig med påven. Alla katoliker vill inte stödja alla hans av bildning stödda påståenden.

Men att klargöra dessa subtila skillnader i uppfattningar är spilld möda på islamister med smak för våldsam jihad. Att betona vår intelligenta diversifikation i åsikter leder inte heller till en nödvändig respons på den våg av anti-väst-ursinne som går över världen idag. Ingen av de radikala lärde inom islam godtar någon form av ursäkt och få av deras sympatisörer läser västerländsk press. Benedikt kan omfrasera sina påståenden hur mycket han vill. Och även om han skärpte dem i motsatt anti-islamsk riktning skulle han ändå inte nå den nivå av hat och extremt ursinne som hans muslimska teologiska kolleger gör varje vecka över hela Europa — utan att få direkt mothugg i pressen.

Och situationen är underlig. Varför ska vi inte reagera? När man i Saudiarabien publicerar läroböcker i vilka unga muslimer uppmanas hata kristna, judar och icke-wahhabi muslimer, borde väl Vatikanen, världens alla baptiser, lutheraner och judar tillsammans säga ifrån. Men det sker inte. Varför inte?

Svaret kan ligga i det faktum att vi är i en brytningstid. Vilka sorts värden står vi för? Eller står vi inte för några gemensamma värden? Om vi tittar lite närmare på Benedikts föredrag i Regensburg finner några väsentliga punkter. Han tar upp tre viktiga saker.

1. Alla viktiga frågor i livet, även de politiska och sociala, bottnar i teologin. Hur vi tänker om Gud — eller inte tänker om Gud — har en avgörande inverkan på hur vi bedömer vad som är gott och vad som är avskyvärt, hur vi bedömer vilka metoder som ska närma oss sanningen i en värld där människor är väldigt oense om vad sanning är. Om vi till exempel tänker på Gud som en suverän vilja och avlägset majestät, leder detta till att enda möjliga relationen till människan måste bli en total underkastelse. Vi har skapat en Gud som i princip kan befalla oss att göra irrationella handlingar såsom att döda oskyldiga. Benedikt påpekar som en historisk sanning att huvudfårna av kristet tänkande inte har en sådan Gud. Den Gud Abraham, Moses och Jesus har kan vi argumentera för som en förnuftsinriktad och kärleksull Gud, en Gud som söker upp människan för att vinna hennes hjärta i en dialog. Med denna föreställning kan vi inte hävda att Gud kräver irrationella och kränkande handlingar. Det är med denna föreställning vi kan argumentera för ett byggande av det goda och kärleksfulla samhället.

2. 2. Ur detta följer att våldsam jihad där oskyldiga människor dödas är omöjligt som en rekommendation från Gud. Lemlästande av barn och kvinnor kan inte motiveras från Guds natur eller den mänskliga själens natur. Om en islamistisk teologi påstår att Gud finner något behag i sådana former av kamp måste vi kraftfullt säga ifrån att de har en felaktig föreställning om Gud. Den är på flera punkter felaktig: den har fel vad gäller moraliskt plikt, den har fel vad gäller Guds egen natur, den har fel vad gäller de syften Gud kan ha med sin skapelse.

Naturligtvis kan vi hävda att det är de muslimska lärde som har första ansvaret här. Det är på muslimska utbildningar dessa felaktiga föreställningar ska rättas till. Benedikts uppfattning tycks dock vara att alltför få ansvariga muslimska lärare har tagit på sig ansvaret att städa och rätta till bland dessa förvridna föreställningar. Vi har plågats av kristna vanföreställningar och vet hur nödvändigt, om än besvärligt, det är att försöka korrigera dem. Men det måste göras. En rationell och ganska tuff dialog måste startas. Det var det Benedikt antydde när han citerade en gammal dialog mellan en bysantisk kejsare och en persisk lärd muslim. Den dialogen måste fortsätta. Den kan endast bygga på ett gemensamt förnuftigt intresse, något vi ser väldigt lite av just nu.

Den tredje punkten i Benedikts föredrag var klart riktad till oss i Väst. Om bildade i väst fortsätter gömma huvudet i sanden och prata som om relativismen var en fundamental princip för allt tänkande, kan vi aldrig ge en gemensam respons på attackerna från det islamistiska ursinnet. Om det inte finns någon sanning kan vi aldrig försvara våra civila dygder — tolerans, mänskliga rättigheter, likhet inför lagen, gemensam värdegrund. Om postmodern irrationalism är trenden för dagen finns ingen anledning för en islamist att respektera något vi säger. Om vi är så smarta att vi inte har några övertygelser kan vi helt enkelt inte delta i någon diskussion mellan civilisationer.

Kan islam vara självkritisk? Kan deras ledare med förnuftsskäl avväpna sina extrema och arga grupper? Och kan vi återfinna våra förnuftiga argument för universella värden och därmed stödja de kloka muslimska reformatörerna, som vi finner i alla världsdelar?

Skiss för kristen jihad utifrån Ibn Qutb

Om vi studerar Ibn Qutb’s Milestones kan vi se att han är tydlig islamist. Går det att lära sig något om kristendom i hans speciella spegel?

Knappast. Men vi kan ändå på försök skissa upp vad vi kan ha som inspiration, för judar, kristna och muslimer har en gemensam förbundsfader i Abraham. Vi är i den meningen alla Abrahams barn.

Det är lämpligt för alla Abrahams barn att minnas orden: Riket är Ditt, makten är Din, härligheten är Din. Amen.

Några punkter i skissen.

1 Gud är allt

2 Gud är Uppehållaren och den ständiga Livgivaren. Alla folk måste återvända till Honom och tjäna endast Honom.

3 Låt bli att associera annat med Honom ! Det är det som förstör religionen. Det leder till jahili – orent tjänande. Mycket rök, lite eld – och snart en helt annan eld!

Qutb: “the real servitude is following laws devised by someone, and this is that servitude which in Islam is reserved for God alone”

4 Alltså är verklig sharia utanför alla samhällskontrakt — och därför fri lydnad. Många lyder sina föräldrar och sina kompisar och blir snart otrogna Gud. Frihet finns bara i att avskilja sig från alla annan lydnad och reservera den endast för Gud.

5 Religion och tro är att man accepterar något och sen lyder. Man ser sig omkring. Det finns en livgivare här, förstår man. En mycket mäktig. En allförbarmare. Man blir lycklig och tacksam. Man accepterar ren islam och lyder. Man ber ordentligt med hela kroppen många gånger om dygnet. Man betalar skatt. Man gör jihad — alltså försöker hjälpa alla människor till Guds egen enda religion.

Qutb: “The Prophet – peace be on him-was reciting the verse. “They (the People of the Book) have taken their rabbis and priests as lords other than God”. ‘Adi reports: “I said, ‘They do not worship their priests.” God’s Messenger replied, “Whatever their priests and rabbis call permissible, they accept as permissible; whatever they declare as forbidden, they consider as forbidden, and thus they worship them.”

6 Guds religion är alltså inte klerikal. Men i den mån Gud är i centrum — Jesus Kristus är Gud — det ren islam. Tänk dig att Jesus är överstepräst, vilket Hebreerbrevet påtalar. Det betyder något vida mer än mänskligt klerikalt, det betyder Guds klerikalism. Jesus grundar en kyrka. Därmed specificerar Gud sig själv i historia.

Qutb:”this religion has come to annihilate such practices, and it declares that all the people of the earth should become free of servitude to anyone other than God”

7 Detta är den bjudande Gud. Att vara trogen är att göra jihad genom att rena och rensa bort felaktiga associationer. Det är ett tankearbete i första hand. I mötet med jahili är det bäst att iaktta tankemiljön och gå till handling genom att rensa i begreppen och associationerna. När du pratar med någon och märker att Gud inte är klar för honom eller henne — vad gör du då? Meningen är att du ska ta bort sådan praktik.

8 Det är inte alls svårt att definiera “felaktig association” — de otrogna visar oftast med stor tydlighet vad de dyrkar. De flesta brukar inte svänga sig utan säger som det är, hur tragiskt det än verkar. Detta är typiskt för jahili – en skamlöshet som väcker Guds vrede och sorg.

9 När du talar med en otrogen så tänk: hans själ är skapad av Givaren. Ur munnen kommer förnekelse. Men hans själ gjorde Herren åt honom.

Qutb:”If the actual life of human beings is found to be different from this declaration of freedom, then it becomes incumbent upon Islam to enter the field with preaching…”

10 Gud gäller alla människor. Ingen går fri att välja ateism eller agnosticism. Gud bjuder. Det är en existentiell plikt att predika frihet bland otrogna. Tre enkla bud gäller: läs Skriften, sköt dina böner, acceptera Herren. Dessa bud är absolut bjudande för professorer och bönder, för kvinnor och män överallt — inga undantag.

Qutb: “Thus it strives from the beginning to abolish all those systems and governments which are based on the rule of man over men and the servitude of one human being to another.”

11 Gud har med sociala system att göra. Vad underkastar folk sig? Det är huvudfrågan. Är det något annat än Uppehållaren så är det otroget och felaktigt. Att lyda Herren är alltså att acceptera kampen för att få bort sådana otrogna attityder och sociala mönster.

Qutb:”…it gives them complete freedom to accept or not to accept its beliefs. However, this freedom does not mean that they can make their desires their gods, or that they can choose to remain in the servitude of other human beings, making some men lords over others.”

12 Trosfrihet är inte åsiktsfrihet. Att ha åsikten att Gud inte finns eller kanske inte finns är inte en frihet. Det är en ofrihet och därmed en degradering. Sekularisten med en massa bildning och åsikter degraderar livet och måste bemötas med motstånd och predikan. Jesus tog hårda tag med alla dessa, han visade äkta vrede.

13 Gud är lag ovan lag och ett politiskt och socialt system ovan de som människor kan uppfinna. Bra text för detta är Matt. 25:31-46 där han övertydligt talar om ett politiskt socialt system. Vi måste hjälpa de fattiga, de sjuka, de hemlösa och de fängslade. Detta handlar inte om privat känslosamhet eller privat religiös upplevelse. Tror man det så spiritualiserar man Jesu lag. Och det räcker inte med att detta är gott och bra för våra dygder eller nyttigt för samhället. Sådana motiv är otrogna.

14 Lagen gäller, säger Jesus, himmel eller helvete. Det ser man i texten Matt. 25:31 ff. Först sorterar Jesus upp det som ska till höger och det som ska till vänster. Senare förklarar han sin dom och sin lag. Många tycker detta är oandligt. Jag har till och med hört en präst stå och säga det i predikstolen. Men Gud går först. Jesus visar att det handlar om straff och belöning.

15 Gud lönar lydnad. Så är det med all lag och med all dom. Det utesluter inte kärlek och förbarmande. Tvärtom förutsätts detta för att kärlek och förbarmande ska kunna äga rum. Gud är störst.

16 Bönerum och domsrum är samma sak i ärlig religion. Vi kommer in i Guds hus och det är också hans domshus. Mässan är som domsförhandlingar med den kärleksfulle Givaren. Han ger oss i dessa domsförhandlingar sig Själv i bröd och vin — och vi blir friade från straff. Finns det något mer underbart? Allt i mässan är undersökning och dom: bekänner du dina synder? Accepterar du Jesus som Guds Son och vår Frälsare? Tar du emot Guds dom och nåd i hans Offer? Vi prövas i mässan och blir befriade. Gud är störst.

17 I sekulariserad religion, jahili, sätter man den mänskliga gemenskapen i centrum. Man skäms för Gud. Man upplever det som alltför svart-vitt att tvingas erkänna och acceptera saker, att tvingas stå inför domen. Jesus får inte vara domare.

Qutb:”Whatever system is to be established in the world ought to be on the authority of God, deriving its laws from Him alone.”

18 Ett socialt-politiskt system som har sjukhus, åldringsvård, domstolar, utbildningscentra, fängelser och skydd för hemlösa ska ha Gud som norm, inte en humanistisk värdegrund. Det är inte konsekvenserna — som förstås kan vara goda även i ett sekulärt system — utan motivet som är avgörande. Vi accepterar Gud och gör hans vilja. Det går inte att säga: vi gör hans vilja men accepterar Honom inte utan förhåller oss skeptiskt eller agnostiskt. Varför har vi i väst ett bra socialt system? Svaret är: kristen tro. Nu försöker sekularister driva systemet utan tro. Det blir vår dom.

Qutb:”Then every individual is free, under the protection of this universal system, to adopt any belief he wishes to adopt. This is the only way in which ‘the religion’ can be purified for God alone.”

19 Gud — lag — frihet för individen. I den ordningen fungerar verkligheten. Utan Gud först ingen riktig lag, bara en imitation. Utan Gud och lag byggd på Honom ingen frihet, bara en slavs frihet att följa impulser och känslor. Men när vi accepterar Gud och lag får vi stor frihet att tänka och tycka, argumentera och vilja. Vi förenas i bönen många gånger om dygnet. Den kristne ber med sin familj: de troende, änglar och helgon, jungfru Maria och Gud.

Qutb: “Islam establishes a new social, economic and political system, in which the concept of the freedom of man is applied in practice.”

20 Tillkomme Guds rike säger vi kristna och vi menar paradiset. Men detta skall börja tillkomma redan idag – och det sker politiskt, socialt, ekonomiskt, kyrkligt. Det samhälle jag lever i ska närma sig Guds rike idag. Det innebär Kristi lag och Kristi ordning, från regering till familj.

Qutb:“There is no compulsion in religion; but when the above- mentioned obstacles and practical difficulties are put in its way, it has no recourse but to remove them by force so that when it is addressed to peoples’ hearts and minds they are free to accept or reject it with an open mind.

21 Tillkomme Guds rike innebär korståg när hindren är uppenbara, politiska och sociala och religiösa hinder. Jesus har kommit med svärd, han har kommit med en brand. Han ger frid men som Han säger: Min frid ger jag er…Det är alltså inte en frid för sekularister. Eller en frid för folk som inte ser Guds Kyrka där Petrus är påve. Men Jesu svärd hotar inte oskyldiga till döden och tvingar ingen till tro. Jesu svärd förutsätter Guds natur som förnuftig, den mänskliga själen som skapad av detta gudsförnuft. Gud är inte begränsad men hans egen natur är kärlek och förnuft — Gud kan inte som Ibn Hazn skrev lämna sanningen och förnuftet i sin suveräna frihet.

22 Apostlarna frågar helt rimligt:»Herre, skall du nu i denna tid upprätta igen riket åt Israel?» i Apg. 1:6. Det är ändå detta allting gäller. Vad svarar Herren? Jo, men frågan är viktigare. Det han svarar är delvis obegripligt, för högt för oss. Men frågan är rätt ställd. Vi människor kan bara tänka “i denna tid”.

Qutb: “With these verses from the Qur’an and with many Traditions of the Prophet – peace be on him – in praise of Jihaad, and with the entire history of Islam, which is full of Jihaad, the heart of every Muslim rejects that explanation of lihaad invented by those people whose minds have accepted defeat under unfavorable conditions and under the attacks on Islamic Jihaad by the shrewd orientalists.”

23 Jesus har kommit med svärd – men samtidigt blir den dödad med svärd som dödar med svärd, säger Jesus. Att kampen är för handen är i varje fall klart, med eller utan svärd. Islams uppfattning om Jesus är otillräcklig och vi måste kämpa för sanningen. Samtidigt är förloppet i Guds hand och vi vet att Jesus aldrig överger vår kamp. I svaghet segrar han med sin övernaturliga styrka.

Qutb: The callers to Islam in every country and in every period should give thought to one particular aspect of the history of Islam, and they should ponder over it deeply. This is related to the method of inviting people to Islam and its ways of training.“

24 Närhelst i historien någon blir kallad till Jesu egen kyrka bör han eller hon studera den ursprungliga kyrkan — den som fanns innan något evangelium skrivits. NT är kommentarer till en kyrka som redan fanns. Vi ser denna kyrka tydligast i de apostoliska fäderna.

25 Kristendom är en träning sedan vi fått kallelsen och tron. En person utan kallelse och tro tränar förgäves. Man kan inte komma in till Jesus utan att han öppnar dörren sedan du knackat. När du kommit in börjar träningen. Den består framför allt i att leva för Gud och inte specificera begär för privatliv. Det finns inget privatliv för den kristne. Det är just det privata han eller hon lämnar. Allt mänskligt liv är jihad i meningen leva för endast Gud.

Qutb: At one time this Message created a generation – the generation of the Companions of the Prophet, may God be pleased with them – without comparison in the history of Islam, even in the entire history of man. After this, no other generation of this caliber was ever gain to be found. It is true that we do find some individuals of this caliber here and there in history, but never again did a great number of such people exist in one region as was the case during the first period of Islam.

26 Petrus och de andra apostlarna bildar en urkyrka som alltid förblir förebild för oss. Vi kan inte anse oss mer begåvade än dem, mer bildade i tron eller med bättre förutsättningar än dem att förstå trons villkor. Om du är kallad så är du kallad till den kyrka som Petrus, den förste påven, ledde. Naturligtvis finns stora teologer och helgon längs historiens väg fram till våra dagar. Men det är alltid till denna urkyrka du är kallad, den katolska urkyrkan.